Till Överheten
I ett mycket diskret och vältaligt inlägg tänker jag försöka yttra mig om vad som pågår i vår klass just nu.
Ni som känner mig sedan innan, och vet mina principer förstår nog varför jag ( trots att jag annars är sammarbetsvillig och öppen för nya förslag) känner en viss negativ effekt av vår unga mentors beslut angående vår bristande gemenskap i klassen. Jag hoppas att jag på ett dämpat och förtroligt sätt ska kunna framföra mina åsikter utan att såra någon, eller på annat sätt göra någon stött.
Idag den 10 oktober 2008 har gränsen blivit nådd. Det är i skrivande stund väldigt svårt för mig att se någon som helst logik i det som har inträffat, därför är det också mycket besvärligt för mig att kontrollera mitt upproriska inre, men jag hoppas ändå att jag genom detta inlägg ska bli förstådd och aktad.
Idag har jag med mitt överjag, jag och det därtill förstått av hela mitt hjärta vad liberalerna ville genomföra. deras tankar är fina, och jag har för avsikt att sluta upp på deras sida och propagera för deras syn på männsikan. Hädanefter är mitt motto - ENSAM ÄR STARK!
Jag vill bara avsluta detta inlägg med att säga att jag inte har något emot personerna i fråga, utan resonemanget som förs över våra huvuden, och som vi mindervärda får leva med och acceptera...
Skolan är ett klassamhälle utan dess like, och skolledningen och pedagogerna är de konservativa kapitalisterna. Därför har jag även funnit mitt kall i de forna socialistiska åsikterna.
Nu är det dags för oss proletärer att göra revolution mot kapitalisterna.
Proletärer i alla länder förena er, Elever i alla klasser förena er!
bokmässan
ännu en dag som inte kommer gå till historen...
Imorgon är Sp07j:s stora, hemska, fula, förskräckliga, äckliga, dumma, första, idiotiska, oförståeliga KEMIPROV!!!!!! (det är nu ni ska skrika).
Har faktiskt varit riktigt duktig inför det här provet, har nu två dagar i rad övningskört in med pappsen trots sovmorgon och sedan suttit och pluggat i biblioteket, det var faktiskt super! Nej, nu får jag inte ta ut något i förskott.. man ska inte ropa hej förrän björnen är skjuten vet ni;)
Idag har jag blivit erbjuden att utföra ett blowjob åt en viss person i klassen mot en biljett till bokmässan tackade dock -konstigt nog- nej! För den som är intresserad så var det en utav killarna i klassen som gav mig erbjudandet, och eftersom Viktor är sjuk så är alternativen Johan, eller Oskar -jag vet vad ni tänker: Vem fan tackar nej till Oskar?
Även fast inte biljetten blev min så ska jag och mina vänner åka till den omtalade bokmässan på lördag. Ska bli riktigt sköj faktist. Är man journalist så är man...
oki doki nu har jag sagt mitt, håll tummarna för att det går bra på provet imorgon!
Kyss och Kläm //kemiprofessor Anna Einstain Elin Alkimedes Ingrid Neutron
En uppvaktning på äkta bonne-manér!
Det var ju en trevlig liten överraskning sådär på lördagsaftonen, men är det någon som har noterat hur jävla starkt ett dragspel låter?! Det är som en hel liten orkester.
Innan Yvonne och William skulle gå så bad min pappa om att få höra några låtar till. Vilka ska vi spela? frågar Yvonne sin son varpå William på bred kinnbo svarar att
-de sûlle la va' fint me´drömmen om Elin då! samtidigt som han blinkar åt mig.
Det är alltid fint me uppvaktning på sånt där äkta bonnesätt med dragspel, och inför hela släkten.. jajjemen;)
I skrivande stund är ja rätt så jävla trött efter att ha suttit och pluggat kemi i 5 timmar!
Kyss å Kläm å glöm inte: underskatta aldrig en äkta bonne i 18 års-åldern
Mamma Mia - fånigt sentimentalt dravel?
Såg idag -för andra gången- mamma mia the movie, och jag blir helt bubblig i hela kroppen av den! Jag kom på mig själv med att sitta där i biomörkret med ett stort leende på läpparna igenom hela filmen!
Min pappa - som inte ens har sett filmen- påstår att det är sentimentalt dravel. Jag håller med. Storyn är lite dravlig (eller vad säger man?), och hela filmen är sentimental, men oh så underbar! Jag kan helt enkelt inte få nog, tänk vad lite sång kan göra en människa lycklig!
På tal om sång. I måndags kom pappa hem från sin körövning och sa att Anneli (min sångpedagog) hade frågat om jag ville vara med i LIKÖREN! Om jag vill??? Om jag fick en önskning uppfylld skulle det vara att få vara med där!
lite info för er som inte vet: Likören är en kör i Tranemo och Svenljungakommun och den har hitills bara haft vuxna medlemmar, men från och med nu är Likören en kör med vuxna medlemma - och Elin Larsson 17 år!!!!
Go on singing - it makes you so happy!
askalas
Idag var inte Johan i skolan... undra varför...not. Hans baksmälla sträcker sig nog över flera dagar... Han var som Olivia så snajsigt uttryckte det- askalas! Detta ord kom sedan att användas ett antal gånger av mig under fredagskvällen, men visst är det kul! Askalas.. hihi:)
Nu borde jag fortsätta på min naturfördjupning om aseculfamkalium. Låter det inte upphetsande så säg?!
Kram på er!
hallå, dom tar inte kort!
Några händelser från kvällen:
* Johan brände mig med en cigarett
* Johan, olivia och jag fick en försynt natur-etta att våga ta sina första staplande steg på dansgolvet (vi hade stor hjälp av Ylvas salt och peppar dans;))
* Vi träffade några Gbg brats som var förbannade över att dom inte kunde komma in, pga att som hade inga kontanter och, -brat med backslick- citat: "dom tar inte kort"
* Jag hälsade på min kusin med inledningsfasen: säg inget till mamma...
Efter festen gick vi hem till Ylva och käkade pommes frites. Vid tre tog vi bussen till Mikalea där vi somnade vid typ 5 och sen var vi tvugna att gå upp vid 10 för att jag skulle hjälpa min farmor att flytta...
Behöver jag påpeka att jag är jävligt trött?
Rakel - du kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta!
Bilden är ifrån fjällvandringen i augusti 2008, vi hittade en snöfläck och då det var 35 grader varmt blev hundarna superglada!
En ny dag med nya möjligheter!
Idag har jag trotsat vädrets makter och gett mig ut i det ihållande regnet. Eller ska jag vara ärlig så var det bara lite dimmigt när jag gick ut, men när jag hade gått lite mer än halva rundan öppnade sig himmelen. Vid det laget var jag väldigt varm och hade knäppt upp min regnjacka, och kom inte på tanken att stänga den när regnet började forsa ner.
Där gick jag i skogen och lyssnade Magnus Uggla med regnet strilande ner innanför tröjan på mig och blöta hårtestar klibbande mot ansiktet, men vet ni vad?! Det var riktigt underbart!
Bara jag, Inga och Hildur på den lilla skogsvägen i skogen, i sexdrega, i Sverige, i Universum.
Ps. Tack Kajsa humöret är mycket bättre nu! Ds.
en halvtimma kvar på ännu en dag som skulle bli den första i resten av mitt liv...
Här är några av orsakerna till att livet inte är helt perfekt för mig just nu:
-Idag skulle jag ha ridit Islandshästar med mina kompisar, jag hade planerat och planerat och lyckats få ihop allt tillslut... i morse när jag steg upp fulkommligt vräkte det ner regn så det blev inget.
-istället för att rida gick vi på bio på wall-e. Det var sara, sara marika, sandra, jag och cirka 50 stycken 5 åringar med föräldrar, och filmen - ja, den var nog helt enkelt inte gjord för 17-åringar!
-Min älskade lilla hund Rakel som var min första - och enda- egna hund blev blind i tisdags, hon var helt frisk för övrigt bara det att hon inte såg. Pappa väckte mig och berättade det på morgonen, och sen satt jag med Rakels lilla huvud i knät i något som bara kändes som några sekunder, men som säkert var en timma. Jag matade henne med ost (hennes älsklingsgodis) och det var ju inte alls som med de andra hundarna vi har haft som har varit sjuka, för Rakel var ju faktiskt pigg och glad och väldigt sugen på godis... Tillslut åkte mamma in till blå stjärnan med henne och vi förberedde oss på det värsta. När mamma återvände såg jag genom buskarna att hon hade något svart i famnen, och det spratt till i hela mig! Rakel kanske bara var medvetslös, men när jag sprang till fönstret såg jag att det bara var sin jacka mamma hade i famnen, och ingen hund gick vid hennes sida. Rakel hade tagit sitt sista andetag på blå stjärnan, men hon hade iallafall somnat in lyckligt, med hela munnen full med frolic.
- Förra Söndagen slog jag i min lilltå i bordsskivan och har antagligen fått en fraktur i den. Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv.. Jag bara låg och skakade!
-Jonna har flyttat till Afrika nu och hon kommer bara hem kort över jul, annars ska hon vara borta hela året. Jag saknar henne jättemycket, hennes roliga kommentarer och skämt. Det har faktiskt gått så långt att när vi i vårat "gäng" i skolan ser något som påminner oss om Jonna får alla något längtande och sorgset i blicken och vi byter snabbt samtalsämne, det är som om hon vore död... usch vad hemskt det låter.
-Jag känner mig redan helt förbi av trötthet när det gäller skolan, och det har bara gått två veckor, TVÅ VECKOR! Herregud hur ska jag överleva?
-Trots att ingen kommer läsa det , så skriver jag ner alla mina tankar i min blogg som jag inte har använt den sen Februari.
-Dessutom finns det en hel jävla lista till med omständigheter som jag varken kan vill eller orkar ta upp.
-Behöver jag fortsätta? Jag behöver ett uppryck, och det nu!
Förlåt alla för att jag är så egotrippad, i nästa inlägg som antagligen kommer skrivas någon gång i november 2009 ska jag försöka vara lite mer positiv. Tills dess: är det någon som har någon dunderkur som gör mig pigg, vacker och lycklig?
Ha det bra och var lycliga för det förtjänar ni
Catharina försöker se ung ut
Jag ska på hajk!!!
Då var det svenska igen...suck. Den har hållt på i exakt åtta minuter, och min kropp skriker redan av tristessens hesa stämma, den rycker i mina nerver, och det känns som om någon har proppat mitt huvud fullt med bomull. En fruktansvärd känsla av hopplöshet tar tag i min kropp, och inget, jag upprepar inget kan få mej att le mot Ali. jaha nu har det gått en kvart, och en konflikt mellan klassen och ali har redan startat..ovanligt..., men jag säger som Morgan "ja ä inte bitter"
En kul grej som har hänt idag är att Sara min allra bästa vän Sara ringde mig från Sofias (?) mobil. Iallafall har hennes klass Adventure startat föreningen FBI (friluftsberoende idioter), och lantlolla som jag är, så kunde jag ju knappast undgå att gå med i den. Sara ringde alltså mej, och frågade om jag ville komma på deras första ofentliga möte. Sagt och gjort jag skyndade mej ner till sal 113 för att medverka på detta fantastiska möte.
När jag klev in genom dörren möttes jag av applåder! Tydligen var jag den enda utomstående som hade haft modet att infinna¨mig i dessa friluftsmänniskors närhet. Jag har nog aldrig blivit så väl mottagen i hela mitt liv, jag fullkomligt överöstes med lovord.
anledningen till att FBI hade samlat oss till detta möte var en stundande hajk. Så nu ska jag Elin Larsson alltså på hajk, och nu har jag skrivit det här på min blogg så att alla kan se det. DET FINNS INGEN ÅTERVÄNDO!
Återkommer med detaljer om denna hajk senare
Vill bara avsluta med att säga att jag tycker att det var bra gjort av Sandra att fråga den hinduiske munken om sex. Det var enda gången på hela föreläsningen som alla lyssnade på munken samtidigt. Stå på dig Sandra!
